Växten kan bekämpas med mekaniska metoder som till exempel slagning med lie, eller med hetvatten. De olika metoderna har olika effekt och en kombination är ofta det bästa.

När det gäller jätteloka är tidpunkten för bekämpning avgörande och det är framförallt viktigt att växten inte tillåts släppa sina frön på marken. Eftersom jätteloka inte är perenn så dör den efter blomning och fångar man upp dess frön så hindrar man spridning. Här är det mycket viktigt att använda täckande skyddskläder och rätt utrustning för att undvika personskador!

Jättelokans mest utmärkande drag är att den blir enormt stor. En planta kan bli upp till 3 meter hög och stammarna kan bli ca 10 cm tjocka. På en fullvuxen planta kan bladen som har taggiga kanter bli nästan en meter. När den är liten påminner bladen om lönnens löv.

Jättelokan är farlig för människan då den är fototoxisk, det vill säga att växtens saft reagerar med solljus och kan ge brännskadeliknande blåsor som är både smärtsamma och kan orsaka ärrbildning.

Växten sprider sig lätt med frön som kan ligga vilande i upp till 10 år och som lätt flyttar sig med strömmande vatten, en plats där den gärna växer på.

Jätteloka kan förväxlas med andra lokor som är ofarliga och inhemska som till exempel björnloka, strätta och fjällkvanne.